Getlivsbloggen 

Det var så tyst. Kvällen var svart och dunkel. Där går han och öppnar grinden in till samlingsfållan och ladugården, som han gjort varje kväll, hela hösten, sommaren, våren. Ja, varje år de senaste 20 åren minst. Skillnaden ikväll är att den här kvällen är den sista.Jag vet inte om han är vemodig, eller om han mylsar på som alla kvällar tidigare. Själv är jag lite nog vemodig, faktiskt.
Ute fortsätter enstaka fuktdroppar droppa från taken, inne i ladugården prasslar livet. Klonkande, pustande, höprassel och djupa suckar. Som det alltid gjort. Än så länge.

Idag är en annan dag. Dagen efter. På bara några minuter har det gått från liv och klonkande till bås som ekar tomma efter de sista ättlingarna till Nissagårdens sista mjölkkor. För en stund sen åkte slaktbilen och tystheten efter Pärs mjölkkor är numera konstant. Nu är de borta, och över 40 år i ett yrkesliv som mjölkbonde är över.